I Sverige är det självklart att vi ska kunna dricka vatten direkt ur kranen utan att bli sjuka. Vi vill inte heller att dricksvattnet ska vara grumligt, färgat eller lukta illa. Därför finns det kvalitetskriterier som vattnet måste uppfylla för att vara godkänt som dricksvatten.


Det finns objektiva kvalitetskriterier för bra dricksvatten i form av gränsvärden. För att visa att kriterierna är uppfyllda måste dricksvattenproducenter undersöka dricksvattnet regelbundet. När man undersöker dricksvattnet tittar man exempelvis på om det finns bakterier och andra mikroorganismer. Kemiska ämnen i dricksvattnet undersöks också.

Mikrobiologi

Det är viktigt att dricksvattnet inte innehåller mikroorganismer som vi kan bli sjuka av. Sjukdomsframkallande mikroorganismer kan vara svåra att analysera rutinmässigt, framför allt för att de oftast förekommer i relativt liten mängd. Därför måste man i stället undersöka om dricksvattnet innehåller andra mikroorganismer som tyder på att vattnet kan ha blivit förorenat. Dessa kallas indikatororganismer.

Information om mikrobiologiska parametrar i Livsmedelsverkets föreskrifter (2001:30) om dricksvatten, bilaga 2, i bokstavsordning

Kemi

Kemiska ämnen i dricksvattnet som undersöks kan vara ämnen som orsakar estetiska problem som färg, grumlighet och lukt men det kan också vara ämnen som orsakar tekniska problem som utfällningar av kalk eller korrosion, det vill säga att ledningar rostar.

Vissa kemiska ämnen orsakar hälsomässiga problem, till exempel bly, uran, fluorid och perfluorerade alkyksyror. Dricksvattnet ska inte heller innehålla rester av bekämpningsmedel.

Radon i dricksvattnet kan även vara ett problem. Information om radon finns på Strålsäkerhetsmyndighetens webbplats.

Information om kemiska parametrar i Livsmedelsverkets föreskrifter (2001:30) om dricksvatten, bilaga 2, i bokstavsordning (PDF)

Det är många aktörer som är inblandade i kedjan från vattentäkt till dricksvattenkran. Den storskaliga dricksvattenförsörjningen är komplex och måste vara robust nog för att fungera tjugofyra timmar om dygnet, år efter år.


Dricksvattenförsörjningen i Sverige

De ca 2000 kommunala vattenverken står för ca 85 procent av den totala dricksvattenförsörjningen i Sverige. De kommunala vattenverken varierar mycket i storlek, från mycket små vattenverk som försörjer ett par familjer, till de mycket stora i exempelvis Stockholm, Göteborg och Skåne som försörjer flera hundra tusen personer med dricksvatten.

Det finns också över 2 000 övriga, privata vattenverk som försörjer bland annat samfälligheter, livsmedelsföretag, offentlig och kommersiella anläggningar med dricksvatten. Dessa anläggningar är ofta relativt små.

Ca 2,4 miljoner personer har helt eller delvis enskild dricksvattenförsörjning till exempel från en egen brunn.

Förutom dricksvattenproducenterna är det många aktörer som är involverade och har olika ansvarsområden i kedjan från vattentäkt till dricksvattenkran.

Planering av kommunens vattenresurser

Kommunerna har, med stöd av länsstyrelsen, ansvar för den övergripande planeringen för hur mark- och vattenresurserna ska användas. Plan- och bygglagen (PBL) ger ramarna för detta. I kommunens översiktsplan visas hur framtida bebyggelse, lokalisering av verksamheter och utveckling av trafikstråk är planerade. Utnyttjandet av marken för bebyggelse måste där vägas mot tillgång till och skydd av vattenresurserna.

Vattentäkten

Det vatten som ska bli dricksvatten kallas för råvatten och kan komma från sjöar och vattendrag, det vill säga ytvatten, eller från grundvatten som finns nere i marken eller i sprickzoner i berget. Hälften av Sveriges dricksvatten tas från ytvattentäkter och hälften från grundvattentäkter i marken.

Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för föreskrifter, allmänna råd och vägledningar för förvaltningen av sjöar och vattendrag, och de fem vattenmyndigheterna har det övergripande ansvaret att EU:s ramdirektiv för vatten genomförs i Sverige.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, är den myndighet som ansvarar för frågor som rör berg, jord och grundvatten. SGU har ett särskilt ansvar för det nationella miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet.

Regler som rör skydd av vattentäkter finns i miljöbalken.

Från vattenverk till vattenkran

Det är dricksvattenproducenten som är ansvarig för att dricksvattnet i kranen har god kvalitet och är säkert att dricka, det vill säga uppfyller kraven i Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten. Dricksvattenföreskrifterna reglerar hanteringen av dricksvatten från att råvattnet pumpas in i vattenverket. I föreskrifterna finns bland annat krav på dricksvattenberedningen och hur distributionsanläggningen ska underhållas och skötas samt kvalitetskrav i form av gränsvärden för det dricksvatten som lämnar vattenverket (utgående dricksvatten) och som senare tappas ur kranen hos konsumenterna.

Varje kommun eller dricksvattenproducent har information om den egna dricksvattenproduktionen och dricksvattenkvaliteten. Svenskt Vatten är branschorganisation för de kommunala dricksvattenproducenterna.

Boverket är en förvaltningsmyndighet för frågor om bland annat hushållning av mark- och vattenområden, för fysisk planering, byggande och för boendefrågor. Boverkets byggregler, BBR avsnitt 6, innehåller föreskrifter och allmänna råd om de krav som ställs på VA-installationerna för dricksvatten i byggnader.

Offentlig kontroll av dricksvattenproduktionen

Offentlig kontroll innebär att en myndighet kontrollerar att den som bedriver en verksamhet uppfyller kraven i dricksvattenföreskrifterna. Det är i första hand de kommunala myndigheterna som kontrollerar dricksvattenanläggningarna. Det gäller både de stora kommunala vattenverken och de, ofta ganska små, offentliga eller kommersiella dricksvattenanläggningar som försörjer exempelvis konferensanläggningar, vårdboenden, livsmedelsföretag etc. med dricksvatten.

Livsmedelsverket är ansvarig för den offentliga kontrollen av dricksvatten på vissa av de livsmedelsanläggningar som har egen dricksvattenförsörjning och där Livsmedelsverket ansvarar för den offentliga kontrollen av livsmedelproduktionen.

Nationell samordning av dricksvatten

2009 beslutade regering att Livsmedelsverket ska samordna dricksvattenfrågor i Sverige. Beslutet baseras på att riskerna för smittspridning och föroreningar av dricksvattentäkter kan bli stora i framtiden, bland annat på grund av förändrat klimat. Samordningsansvaret omfattar att verka för en koordinerad offentlig förvaltning på dricksvattenområdet som kommer att krävas till följd av klimatförändringarna. Livsmedelsverket ska som dricksvattensamordnare även vara pådrivande för forskning och utveckling till stöd för klimatanpassning inom dricksvattenområdet.

Ansvar vid kris?

En grundläggande princip i det svenska krishanteringssystemet är ansvarsprincipen. Det innebär att den myndighet som normalt ansvarar för en verksamhet har ansvaret även i en krissituation. Mer information finns på sidan Krisberedskap och säkerhet - Dricksvatten.

Det finns fyra typer av förpackat vatten. För naturligt mineralvatten och källvatten finns särskilda regler för att de ska få säljas som naturligt mineralvatten respektive källvatten.

Alla anläggningar för förpackat vatten ska registreras hos den kommunala kontrollmyndigheten.
Naturligt mineralvatten och källvatten
Naturligt mineralvatten och källvatten är föreskrivna beteckningar. Det innebär att man måste följa speciella regler för att få sälja produkterna under beteckningarna "naturligt mineralvatten" eller "källvatten". Det finns regler om råvattnet, beredningen, slutproduktens kvalitet, märkning, saluhållande med mera.

En avgörande skillnad mellan naturligt mineralvatten och källvatten är att naturligt mineralvatten som utvinns i Sverige måste godkännas av Livsmedelsverket, vilket inte behövs för källvatten. Svenska listan är en förteckning över de svenska naturliga mineralvatten som uppfyller kraven för att få säljas med beteckningen "naturligt mineralvatten".

Förpackat dricksvatten

Förpackat dricksvatten är dricksvatten, från t ex ett kommunalt vattenverk, som förpackats i flaskor, tetror och liknande konsumentförpackningar. Förpackat dricksvatten kan erbjudas som alternativ i de fall det inte är möjligt att erbjuda dricksvatten via vattenledningsnät eller via vattentankar. Att kostnadsfritt förse konsumenterna med förpackat dricksvatten kan vara ett sätt för tillhandahållaren, till exempel kommunen, att hantera en allvarlig störning i den ordinarie dricksvattenförsörjningen.

Det dricksvatten som förpackas ska uppfylla samma krav som ställs på kranvatten. Den enda viktiga skillnaden mellan förpackat dricksvatten och kranvatten är sättet på vilket det distribueras till konsumenterna, nämligen via konsumentförpackningar (flaskor eller tetraförpackningar) respektive via ledningsnät eller tankar. Därför är förpackat dricksvatten och kranvatten snarlika produkter.

Bordsvatten

För bordsvatten gäller samma regler som för andra drycker när det gäller till exempel tillsatser och märkning. Det vatten som används för tillverkning av bordsvattnet ska uppfylla samma krav som ställs på kranvatten. Salter och/eller aromer får tillsättas. Bordsvatten och kranvatten är därför oftast inte samma typ av produkt.

Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel. I Sverige använder varje invånare cirka 160 liter vatten per dag, varav tio liter till dryck och matlagning.


I Sverige är det självklart att vi ska kunna dricka vattnet direkt ur kranen utan att bli sjuka och vi vill inte heller att vattnet ska vara grumligt, färgat eller lukta illa. Bra dricksvatten är också en förutsättning för att livsmedelsindustri ska fungera, till exempel bryggerier, mejerier och slakterier. Den som producerar dricksvattnet eller förser konsumenterna med dricksvatten via ett ledningsnät är ansvarig för att dricksvattnet är bra och säkert, det vill säga inte innehåller bakterier eller ämnen som är dåliga för vår hälsa. Tar du ditt dricksvatten från en egen brunn har du själv ansvar för att kvaliteten är bra. Många aktörer är involverade i dricksvattenproduktionen. Livsmedelsverket har samordningsansvar för dricksvattenfrågor i Sverige. Klimatförändringar innebär stora utmaningar för att vi även i framtiden ska ha bra dricksvatten. Ett nationellt nätverk för dricksvatten samarbetar kring dessa utmaningar.